Flyttstädning

Hon stod och såg ut över den tomma lägenheten. Inte en pryl fanns kvar och det såg inte längre ut som hennes älskade hem. Det var tömt på möbler och känslan som alltid funnits där. Hon funderade på om hon skulle sakna lägenheten, som hade varit hennes första egna hem. Hon kom fram till att själva lägenheten kanske inte skulle vara något hon saknade, men stunderna hon haft i den här lägenheten skulle hon absolut tänka på och sakna flera gånger under sitt kommande liv.

Det var ju ändå en del av livet som var helt förbi. Den där oansvarsfulla tiden som förmodligen inte skulle komma någon mer gång i livet. Nu skulle hon inleda ett nytt kapitel i livet, inte bara tillsammans med någon annan utan även tillsammans med en bebis. Det skulle garanterat bli något helt annat än det som varit hennes liv hittills. Hon stängde dörren och började sakta gå ner till lastbilen som var proppad till bredden med hennes bohag. Nu var det bara flyttstädningen kvar innan någon annan skulle bo och leva sitt liv i hennes lägenhet. Var hon verkligen redo för det här steget? Hon var inte helt säker, men det var inte så mycket hon kunde göra åt det längre. Det var svårt att ändra sig nu när bebisen redan växte i magen på henne.

Hon hoppade upp i lastbilen och stängde dörren. Nu skulle hon bara manövrera det stora fordonet tjugo minuter bort för att sedan få hjälp att bära upp alla möbler i den nya lägenheten. Lite hade hon blivit av med genom att ge bort det och lite hade hon slängt så det var bara det viktigaste som hon tog med sig in i det nya livet, men det var fullt tillräckligt och lyckades fylla lastbilen ändå. Kartonger med kläder och småprylar hade de redan transporterat över och det var bara de stora tunga möblerna som lastbilen var fylld med. Hon startade och körde sakta ut från trottoaren och lämnade kvarteret hon kallat sitt så länge.