Akuttid i mörkret

Havet dundrar in på stranden. Vågorna är både imponerande och skrämmande på samma gång. Det sitter två män under ett träd och studerar vattnet. De småpratar tyst och tycks känna varandra väl. Efter ett tag reser de sig upp och går in i ett hus som ligger vid strandens kant. När dörren slår igen blir stranden öde och solens sista strålar försvinner ner bakom horisonten. Havet som tidigare färgats rosa, oranget och gult blir nu bara mörkt och svart. Ganska snart är det ett totalt mörker som lägger sig över stranden. En bit upp från stranden längs en bred stig börjar gatubelysningen. Där promenerar människor i upplysta små bubblor som skapas från gatubelysningen. I en korsning står en kvinna och spelar trumpet. Hon improviserar fram toner som får människorna att stanna upp och lyssna. Musiken får dem att glömma var de var på väg och om de hade bråttom. De står förtrollade ett tag för att ruskas till liv av en kall vindil, många fortsätter då sin promenad medan kvinnan med trumpet står kvar i sitt hörn med sitt instrument. Bredvid henne öppnas en dörr och en man ramlar ut på gatan. Han landar på rumpan och känner genast en smärta stråla upp genom ryggen. Han får ur sig några svordomar, reser sig mödosamt upp och tar fram sin telefon. Hade någon sett vad han gjorde hade de sett att han öppnade en webbläsare och skrev in sökorden naprapat akuttid Stockholm. Han hoppas att någon ska ha öppet för akuta besök även om mörkret har lagt sig och det är långt efter kontorstider. Han har inte så stora förhoppningar, men måste ändå försöka. Smärtan han känner igen vet han inte kommer att försvinna av sig själv. Till sin stora lycka hittar han en mottagning som kan ta emot honom inom en halvtimme och han ger sig på att snabbt förflytta sig mot närmaste tunnelbana. Det går inte snabbt och men han kanske lyckas hinna i tid.

naprapat akuttid stockholm